Sommartid..
Trött trött trött.. Det är dagen efter och jag är fortfarande lika trött. Nya kurser, nya maskiner, ny hjärna och massa nytt kaffe. Hur kan en timme hit och dit ställa till så mycket problem?
Helgen har varit underbar. Hämtade pojkvännen på flygplatsen i torsdags morse, vilket alltid får mig att få fjärilar i magen sekunderna innan han kommer ut från bagageutlämningen. Underbar känsla. Jag är verkligen usel på att vara utan min pojkvän, något slags pojkvänberoende, jag vet inte. Det jag vet är att jag mår mycket bättre och är som lyckligast när han omger mig i vardagen. Tre dagar, en vecka, det spelar ingen roll, jag saknar honom lika mycket hur lång tid det än går mellan gångerna vi ses. 120 mil är inte bara långt på kartan, utan även i huvudet.. Jag har svårt för att vara ensam, jag gillar att ha människor runt omkring mig, är jag ensam om det?
Kommentarer
Trackback
